Nej, jag har ingen att skratta med...

.... men jag behöver någon att skratta med . 
nu .
så himla ensam,, ..
åh va fan då.....
det här är ju skit!
helt nerdeppad. varför?
varförvarförvarför. ?
tänker på gamla tider..
jobbiga tider.
som jag inte vill tänka på egentligen.
för det är skit, de minnena.
vill inte ha dem. men det är nåttt ja måste leva med i hela livet.
fan!
känns som att jag ska gå under..
i någon sorts dvala..
där inga ord längre kan strömma ur min mun.


hjälp mig.
rette mich !
bitte ..

Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0